September, oktober, november. Höstmånader, per definition. Då är det alltså höst nu. Den vädermässiga definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ligger mellan noll och tio plusgrader med negativ derivata. Då är det fortfarande sommar. Den astronomiska definitionen säger att det är ett par veckor kvar, då höstdagjämningen inträffar den 23 september. Hur höstligt det än luktar ute, hur gula löven än är och hur många kyliga regnväder som än härjar tänker jag därför för tillfället bejaka min inre astronom och leva i övertygelsen att det fortfarande är sommar. Smått masochistiskt, eftersom jag inte ens gillar sommaren. Egentligen, på ett praktiskt plan, gör det väl ingen som helst skillnad heller. Det är bara det att hela grejen med sinnestillstånd är sjukt viktigt för mig. Alldeles för viktigt, om jag kunde släppa saker direkt utan att reflektera kring dem i en halv evighet och sedan associera och analysera sönder dem så skulle jag säkert bekymra mig mindre. Kanske vara gladare. Men det är kanske priset för att ha begåvats med ett någorlunda vetenskapligt tänkesätt. Att vara så att säga “intellektuell”. Jag avslutar denna associationskedja med ett citat angående just intellektualism som jag stötte på i en bok min kära mor tyckte att jag skulle läsa, och som jag (trots att den inte faller inom någon genre jag normalt läser) varmt kan rekommendera:
“… på tal om intellektuella… Det är lätt att klämma till dem, va… Ja, det är så förbannat lätt… Oftast är de inte särskilt muskulösa, och dessutom gillar de ju inte att slåss… Det är inte mer upphetsande för dem än stöveltramp, medaljer och feta limousiner, så det är ingen större uppoffring… Man behöver ju bara slita ifrån de där klantarna boken, gitarren, pennan eller kameran för att de ska vara helt värdelösa… Förresten är det ofta det första som diktatorerna gör: slår sönder glasögon, bränner böcker och förbjuder konserter, det står dem sällan dyrt och det kan förhindra många motgångar… Men vet du, om att vara intellektuell betyder att älska att lära sig, att vara nyfiken, uppmärksam, att beundra, röras, försöka förstå hur allt hänger ihop och att försöka gå och lägga sig lite mindre dum än dagen innan, i så fall ja, då erkänner jag mig skyldig till allt: jag är inte bara intellektuell, jag är dessutom stolt över att vara det… Otroligt stolt till och med…“
– Anna Gavalda (Tillsammans är man mindre ensam)
Härligt att du gillade den:)/ Kära mor