Augusti, som snart är slut. Har för min del präglats av sommarjobb och tentaplugg. Jobbandet var riktigt kul, och jag klarade tentan med förvånansvärt gott resultat, trots att det var matte, så det här har varit en bra månad.
I morgon börjar höstterminen. Jag är exalterad och så taggad som jag kan bli. Massor av nya fysikkurser. Så mycket att lära sig, och förhoppningsvis lyckas jag förstå i alla fall mer än hälften. Snart, mycket snart, kommer det att vara vardag och mer stress än vad som är hälsosamt, men jag kan inte låta bli att se fram emot det. Någon slags struktur, roliga, intressanta och svåra saker som händer nästan dagligen och saker att fixa och mål att kämpa mot. Jag längtar efter det och känner att jag behöver det efter ett helt år av halvstruktur och oroande och famlande efter överlevnad.
Ibland undrar jag om jag kommer sluta som arbetslös akademiker, vars enda praktiska kunskap inte är så praktisk alls, utan av alldeles teoretisk art: att plugga. Men jag är inte rädd för det. Det löser sig alltid på något sätt. Nog är det märkligt att jag kan grubbla ihjäl mig över bagateller, men när det kommer till frågan om vad skall jag göra med mitt liv har jag inte överanalyserat eller ångrat något alls. Det känns så självklart att det är det här jag skall, ja, måste göra, eftersom det är vad jag vill göra. Visar det sig att jag är oförmögen och måste ge upp så får jag ta itu med det när det händer. Det finns så många saker jag vill göra i alla fall, men det vore synd och skam om jag inte ens försökte bemästra det jag är allra mest intresserad av: att lära mig saker, om så mycket som möjligt. Vilket ämne är då bättre att gräva ner sig i än astronomi? Har jag koll på hur universum fungerar i stort kan jag börja fundera på bagatellerna sen. Om jag får tid.
Grandiosa framtidsplaner? Nej, bara fortsätta göra vad som innerst inne faller mig in.
Winterdragon
