Mina tankar och känslor är alltför upptagna av nuets virvlar för att jag skall orka formulera ord om tillvaron. Så jag lånar ord från Karin Boye, i form av dikten Idyll. Hon fångar livet mer träffsäkert och vackert än jag kanske någonsin kommer förmå, ändå.
Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min
arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din
levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag
undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.
Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len
lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
Kärlek och tacksamhet,
Winterdragon
