För några veckor sedan levde jag som man i ett matriarkat. Fast bara på låtsas, då. Det var ett lajv. Sigridsdotter. Lätt det bäst arrangerade lajv jag varit på, och dessutom med ovanligt lyhörda och öppensinniga deltagare. Would totally recommend. Några insikter:
- Könsmakt korrumperar oavsett vem som har makten. Ett matriarkat vore lika dåligt som det patriarkat vi nu lever i. Målet för feminism är således att avskaffa könsmaktsordningen snarare än att vända upp och ner på den. Nog för att jämställdhet kan kännas som förtryck när en är van vid privilegier, men världen går faktiskt inte under för att vi alla lär oss behandla varandra som folk. Snarare tvärt om.
- De förtryckta hjälper till att förtrycka varandra. Det är läskigt hur lätt det är för patriarkatet att få icke-män att springa dess ärenden åt det. Exempel: utseendehets, vara elaka mot varandra i kampen om mäns bekräftelse.
- Det spelar ingen roll hur könsmaktsordningen ser ut, jag kommer ändå aldrig passa in någonstans så länge den finns. Men det är lugnt, jag har gett upp på att försöka för länge sedan. Freaks have more fun…? Ja, jag tror faktiskt det. Bortsett från den ständiga (och ofta befogade) rädslan för hat, hot, våld, exkludering och diskriminering, så klart.
- Patriarkatet är egentligen också bara på låtsas. Vi har kommit överens om att agera som om världen ser ut på det sättet, och så gör den det. Men ta det lugnt, det kommer ändras så snart tillräckligt många slutar spela med.
Relevant musik:
Systraskapet skall blomstra
För att öppna alla våra gränser
Kärlek och feminism,
Winterdragon
