Jag hade planer. Det här skulle bli en bra vecka. Jag skulle göra saker. Vara produktiv. Skriva min masteruppsats. Jobba. Smida planer för framtiden. Träna. Vara kreativ, social, ansvarsfull.
Sen inledde badrumsgolvet med en hoppspark, och vann på knock-out i första ronden. Det finns trevligare sätt att spendera en tisdagmorgon än att vakna i en pöl av sitt eget näsblod. En ambulansfärd till sjukhuset senare kunde det konstateras att näsan förmodligen inte är bruten, men att jag ändå borde ta det jävligt lugnt de närmsta dagarna. Som om jag hade ett val. Jag kan knappt stå upp i fem minuter utan att allt snurrar, hela ansiktet är ett blåmärke, det rinner konstant blod och slem ur näsan. Och jag lyckas inte fokusera på någonting alls.
Ingenting blir bättre. Mitt liv rinner mig ur händerna. Och slemmet tar aldrig slut.
Winterdragon
