Efter femton timmars sömn börjar konventskoman släppa. Firade som brukligt är påsken genom att bege mig till Göteborg och spelkonventet GothCon. Tanken som slog rot i min hjärna under helgens gång var ungefär “finns det något bättre ställe här i världen?”. Jag tvivlar. Rollspel, kortspel och brädspel i överflöd, nördar i ännu större överflöd, sova för lite, äta för mycket socker, dricka ohälsosamma mängder te, vara vaken hela natten, lära känna fantastiska människor, träffa gamla vänner, förundras över hur liten världen är. En plats där även främlingar är snälla (även om de bits), där en känner folk tillräckligt väl för att kramas efter att ha spelat ett spel med dem, där det inte bara är okej, utan uppmuntrat att vara konstig. Alla trevliga människor. Att inte kunna gå tjugo meter utan att se någon jag känner som vinkar åt mig, drar iväg mig och spelar spel, eller ger mig en kram är helt underbart, och får mig att bli alldeles varm och glad. Det känns som att komma hem. Här vill jag vara, här passar jag in. Känslan sitter fortfarande i. Ja, det är nog ett av de bästa ställena på jorden.
Spelkonvent for the win!
Winterdragon
