Alldeles för jävla mycket. Jag vet mycket väl att det är fullkomligt lönlöst och jag önskar att jag stolt och insiktsfullt kunde säga “jag ångrar ingenting!”, men nej. Ånger är ändå något som upptar en inte obetydlig del av min tankeverksamhet. Att fundera mindre kring hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade gjort det eller det annorlunda skulle säkert göra mig till en gladare person. Men ända sedan jag var nio år har jag gjort det till en vana att älta ögonblick jag kunde ha gjort något bättre av, och tänka ut alternativa verkligheter där allting gick som jag ville. Visst, det kanske har fått mig att lära mig av mina misstag ett par gånger, men det är nog ändå inte värt det. Jag har det ju egentligen jävligt bra, trots allt.
Det jag ångrar mest är nog ändå att jag har lagt så mycket tid på att ångra.
Winterdragon
P.S. Relaterad musik:
And maybe it’s funniest of all, to think I’ll die before I actually see
that I am exactly the person that I want to be
