Nu har det varit lågvatten i blogosfären för min del i ett par veckor. Jag skyller på ett fullpackat schema med massor av jobb och en del andra aktiviteter. Har gått och känt mig småkrasslig i över en vecka, och nu har det slutligen brutit ut, som ett brev på posten. Så här sitter jag nu med en kopp thé och snorar och saknar energi att göra mycket vettigare saker än att blogga. Nästa inlägg, alltså.
Min favoritbok är så mycket som en trilogi. His Dark Materials av Philip Pullman. Jag läste böckerna för första gången när jag var fjorton år, och blev helt såld på dem. Läste om dem när jag var arton för att se om de fortfarande var mina favoritböcker, och jo, det var de. Bara det att jag tog mig tid att läsa om dem vittnar om det. Jag har aldrig läst om en bok tidigare. Inte för att jag inte gillar dem, det är många böcker jag skulle vilja läsa flera gånger, utan för att det finns så många olästa böcker jag är nyfiken på, som jag vill läsa först.
His Dark Materials består av böckerna Northern Lights, The Subtle Knife och The Amber Spyglass. Berättelsens huvudperson är Lyra, en elvaåring som lever i en värld parallell med vår egen. Denna värld liknar vår på många sätt, men är också annorlunda. Miljön och den tekniska utvecklingen beskrivs nog bäst med ordet steampunk, och det är ju alltid mysigt. Men det mest intressanta är att människorna har daimoner, en slags materialisering av deras själ i form av ett djur som alltid finns vid deras sida. Historien börjar med att Lyras farbror, som är upptäcktsresande och forskare, tror sig ha hittat en öppning in till en parallell värld, långt uppe i norr bland norrskenet. Lyra får nys om detta och bestämmer sig för att smyga sig med på expeditionen dit.
Ungefär så börjar äventyret, men det är en komplex och fantastisk berättelse som är svår att göra rättvisa i en sammanfattning, framför allt utan att komma med några spoilers. Lugn, det skall jag inte göra. Jag nöjer mig med att med att varmast rekommendera alla att läsa denna underbara berättelse, om så bara för den skickligt berättade äventyrshistorien. Men det finns så mycket mer som gör denna trilogi läsvärd. Karaktärerna är djupa, levande och verkliga. Miljöerna likaså; vackert skildrade och trovärdiga. Den tar upp många ämnen värda att fundera över för både unga och gamla: livet, döden, kärlek, ifrågasättande av auktoriteter, vänskap, lojalitet, hur världen egentligen är konstruerad, meningen med att fantisera… Det är böcker som får mig att tänka, även långt efter att jag har slutat läsa, och det är det bästa jag vet med en bok. Själva syftet med att läsa över huvud taget, för mig. De är helt fulla av spännande idéer och koncept som presenteras på ett väldigt medryckande sätt. Om dessa böcker har en sensmoral så är det just “var nyfiken och tänk själv”, och det gör dem så väldigt inspirerande.
Om du tycker att talande isbjörnar, parallella världar, häxor och luftskepp, ja hela konceptet fantasy, verkar fånigt, tråkigt eller rentav skrattretande — så skyll dig själv. Du anar inte vad du missar. Jag kan bara uppmana dig att ge böckerna en chans, men alla har ju sin fria vilja.
Ah, älskade böcker. Kanske dags för ännu en omläsning snart…
Winterdragon
