Dag 5: Vad är kärlek?

Kemiska reaktioner i kroppen som tar sig de mest häpnadsväckande fåniga uttryck. Typ.

Jag tror i alla fall inte att det är något fantastiskt speciellt som uppstår mellan två ödesbestämda själsfränder till personer och som varar i evigheters evighet. Jag tror för all del att det kan kännas så en stund, därav detta hav av kärlekspoesi, -musik, -konst och allsköns hyllningar. Men det går över, trots rosor, choklad och vigselringar. Jag är inte cynisk när det kommer till kärlek, bara skeptiskt inställd till äktenskapet som institution. Jag tycker att den allmänna bilden av kärlek är alldeles för snäv och uppåt väggarna verklighetsförnekande. Kärleken är livsnödvändig, och jävligt trevlig när den är ömsesidig, men den är inte trogen eller villkorslös. Den låter sig inte styras över, och jag tycker att det är fånigt att försöka låtsas som om den gjorde det. Det leder bara till frustration och smärta. Den går heller inte att förbjuda bort, hur abnormal och pervers vår moral än har pekat ut den som. Den blandas alltför ofta ihop med svartsjuka.

Det var mina allmänna tankar om kärlek. Jag avslutar det här inlägget med ett citat ur världens bästa Sandman:

“Have you ever been in love? Horrible, isn’t it? It makes you so vulnerable. It opens your chest, and it opens your heart, and it means someone can get inside you and mess you up. You build up all these defences. You build up this whole armor, for years, so nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life…

You give them a piece of you. They don’t ask for it. They do something dumb one day, like kiss you, or smile at you, and then your life isn’t your own anymore. Love takes hostages. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so a simple phrase like ‘maybe we should just be friends’ or ‘how very perceptive’ turns into a glass splinter working its way into your heart. It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It’s a soul-hurt, a body-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain. I hate love.”

— Neil Gaiman (Sandman vol. 9: The Kindly Ones)

All you need is love?

Winterdragon