Hej November!

November månad är kommen, och min väggalmanacka pryds av bilden ovan. Passande? Nja, egentligen tycker jag att november är en ganska trevlig månad. Klockan har ställts tillbaka, och världen har återgått till den normala ordningen. Det regnar större delen av tiden, och snart orkar inte ens de sista löven hänga kvar länge. Men höstluften luktar gott, och jag har det ganska bra. Jag har jobb, jag pluggar, och jag överlever. Skriver inte så mycket som jag borde, men skall nog ordna sig det med. Även om det mest blir vardagspladder ett tag till.

Jag trivs med mitt jobb i alla fall, även om det stundtals är ganska kaotiskt. Igår blev det strömavbrott mitt i en planetarievisning. En elektriker tillkallades, och efter någon timme kunde det konstateras att någon lymmel hade tryckt på en nödstoppknapp som olämpligt nog var kopplad till planetariet. Det där med elkablar som leder hit och dit är jag inte haj på för fem öre, men jag tycker lite synd om dem som inte fick se hela visningen. Det brukar vara uppskattat annars. I lördags fick jag en kram av en liten unge som var förvånansvärt lyrisk över att ha fått sitta still i 40 minuter och titta på projicerade stjärnor.

Barn, ja. Vanligtvis är jag lite rädd för dem (och dem för mig, av anledningar som går mig förbi), men det är riktigt roligt att experimentera med ungarna som kommer till Vattenhallen. Med, inte på. Sorry. I torsdags skulle vi göra “läsk” av saft, citronsyra och bikarbonat. Jag frågade åttaåringarna om de visste vad bikarbonat var för någonting, och en liten parvel räckte entusiastiskt upp handen:

“Jag vet! Det är något man får från bin, eller hur?”

Det hade jag, med all min skicklighet inom ordvitsandets ädla konst, aldrig tänkt på förut. Barn kan vara rätt underhållande ändå, i lagom doser. Nu, tillbaka till höstrusket och pluggandet.

Ha en bra månad. Det tänker jag ha.

Winterdragon