Det är den 20:e oktober, och allt kommer att ordna sig. Mina ekonomiska problem är lösta inför den närmast kommande framtiden, och det känns som om en hård dubbelknut håller på att lösas upp i min mage. Jag kan andas igen, jag kan slappna av. Och leva på annat än nudlar och linser och mat hittad i containrar. Mer pengar gör antagligen inte lycka, precis som de som kallar sig experter säger, men skillnaden mellan att inte ha pengar och att klara sig är en klar lyckotröskel. Att vara totalt pank är oändligt mycket mer stressande än en annalkande tenta, om än på ett helt annat sätt. Det är inte en lika omedelbar panikstress, utan bara en gnagande osäkerhet gällande huruvida en skall ha någonstans att bo eller något att äta nästa månad.
För att inte tala om hur pinsamt det är. Nu umgås jag lyckligtvis inte med folk som skulle få för sig att slänga ut mig ur bekantskapskretsen för att jag inte har några pengar på kontot, men det är ändå genant att inte kunna hänga med ut och gå på bio, eller ens käka en falafel. Eller att kunna resa och hälsa på folk. Lite besvärligt och nästan handikappande, men visst finns det många goda ting i livet som är gratis. Här i Lund finns mycket att hitta på som inte kostar pengar, och bara vanligt hederligt umgänge är inte fel det heller. Jag har folk som bryr sig om mig och hjälper mig i dessa tuffa tider, och det är jag oerhört tacksam för. Om så bara för moraliskt stöd.
Men nu har den omedelbara paniken lagt sig, och jag kan börja leva någorlunda normalt igen. Efter att ha tiggt s.k. Ekonomiskt Bistånd, hur förnedrande är inte det? Jag är en sån där äcklig parasit på samhället som inte lyckades hitta ett jobb när det behövdes och som inte var förutseende nog att ha några miljoner undanstoppade på banken. Det är inte något jag är stolt över, och processen kändes mer utlämnande och obehagligt granskande än en doktorsavhandling om mitt sexliv skulle ha gjort, men jag är tacksam. Glad över att jag kan få fortsätta existera trots att jag inte är så jävla lyckad som jag borde vara (enligt rådande krav på medborgarna).
Så nu kan jag fokusera på saker och ting i lugn och ro. Jag fortsätter jobba i Vattenhallen och Planetariet, vilket är jättekul, jag lär mig nya saker varje dag. Jag fortsätter jobba som tidningsbud, vilket är mindre kul, men välbetalt de få timmar jag jobbar, och intressant på sitt sätt. Jag söker jobb, och läser när jag har tid över. Njuter av hösten. Det har varit förbaskat fint höstväder, och promenader är ett trevligt och gratis tidsfördriv. Ikväll föll den första snön, och det väntas bli frost i natt. Snö, i oktober, i Skåne! Ett smärre mirakel, men ett trevligt sådant. Det får mig att känna hopp.
Snö och hopp inför framtiden,
Winterdragon
Verkar som det snöat överallt förutom i landsrkona.