Klockan är nio, och jag har varit vaken i tre timmar. Det är inte ofta jag kan skryta med en sådan bedrift. Så vadan denna plötsliga trotsan av morgontröttheten? Nörd som jag är hade jag gett mig tusan på att få syn på Merkurius, som skall vara synlig strax före soluppgången i öster nu i dagarna. Men nej, även den här gången undkom den lymmeln. I stället ägnade jag en halvtimme åt att se Sirius blekna bort. Fint förvisso, jag minns knappt när jag såg en soluppgång senast, men jag skulle bra gärna vilja fånga den där flyktiga lilla planeten. Nåväl, bättre jaktlycka nästa gång, antar jag. Det fanns ju åtminstone en fullmåne att beskåda, så där härligt ostgul att jag blev påmind om att jag inte fått någon frukost, och gick hem för att åtgärda denna galenskap.
On a happier note, i natt var det dessutom höstdagjämning. Härifrån blir det bara mörkare, och nu är dygnets mörka timmar i majoritet. Fler möjligheter till stjärnskådning! Yay! Nu önskar jag bara att vädergudarna vill se till att det är klart väder på måndag kväll. Gärna i kväll och på lördag också för den delen, för då är det jippo på Astronomihuset härstädes.
För övrigt så har jag fått världens bästa jobb. För en okvalificerad astronomistudent, vill säga. På lördag håller jag min första planetarievisning, woo! Det är rätt awesome att ha hittat ett jobb där jag har nytta av att kunna peka ut stjärnbilder. Oh well, nu skall jag ta tag i min dag, och allt det där. På återseende!
Mörker och klara skyar,
Winterdragon
Man kanske ska vara vaken hela natten för att få syn på merkurius.. men kan itne se några stjärnor här ändå.
Svar: Jo.. den är väldigt fin. Dock är jag skeptisk till den amerikanska remaken.